Tvångsumgänge-nej tack!

En sak fattar inte jag. varför ska jag vilja umgås med mina söners klasskamraters föräldrar? Vi har arrangerats en texmex kväll i ena gossens klass. Vår familj skolkade. Vi har verkligen inte någon intresse av "tvångsumgänge". Anledningen till dessa evenemang är att det är bra att lära känna varandra "så att man vågar ringa tex om något har hänt" detta är ett ordagrant citat. Men herregud, hur osjälvständiga är folk egentligen i detta land? Om det gäller mina ungar, så ringer jag upp vem som helst, när som helst, om det är allvarligt läge.

Får ofta en känsla att vuxna där vi bor ofta befinner sig på en 14-årings mognadsnivå. 
Nästa evenemang som vi oxå skolkar från är pepparkaksbygge med barn och vuxna i klassen.
Jag känner att jag inte hinner med o orkar umgås med dom jag älskar och verkligen vill umgås med. Varför ska jag då umgås med såna jag INTE vill umgås med? Helt obegripligt för mig.

Samtidigt har jag en löjlig känsla att jag "inte ställer upp" att jag inte "gjort det jag borde"

I helgen har jag bakat dubbelsats kanelbullar- (två liter degspad, för den insatte) Tog  flera timmar. Anledning: vi skulle göra detta för en klassresa. I en annan skola gjorde man annorlunda: man fick sätta in 100 kr /månad på klassens konto. Sen var det familjens ensak hur ungen tjänade in pengarna; ex genom att hjälpa till lite mera hemma, sälja något etc. Ett mycket bättre konsept tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0